Längs gatorna i Concepcion

Det är ett annat sätt att resa, att inte välja vart jag åker utan bara hamna nånstans. Concepcion, sex timmars bussresa från Santiago, men vi flög på en timme. Sex timmar från storstaden är långt borta. Jag har sett de tolv sevärdheterna som utpekades på det lilla turistkontoret. Jag har gått på små museer som vet att de behöver finnas men inte riktigt hur man gör. Jag har sett de tre dinosaurierna i forntidsparken. En tyrannosaurus, en pterodaktyl och en brontosaurus i plast. 

Njuter av att upptäcka Pablo Neruda genom hans memoarer:

"But others never made it to the hilltops, or down below, to the jobs. They put away their own infinite world, their fragment of the sea, each in his own box. And they watched over it with whatever they had, while oblivion closed in on them like a mist."

Han bodde i Santiago och vi besökte ett av hans hus, det han byggde åt sin älskarinna. 

Det är stora inkomstskillnader i Chile, och ganska dyrt - det finns många caféer, restauranger och butiker, men tydligt att de representerar en livsstil som väldigt få har råd till. 

Jag går längs gatorna i Concepcion och andas in ett samhälle jag vet nästan ingenting om, men oändligt mer än några veckor sedan. Hurdant liv har han som säljer nötter och choklad för några hundra pesos styck? Hur känns en jordbävning? Ser gatorna ut som de gör på grund av jordbävningarna eller för att ingen har tid eller resurser att lappa dem? Är den gråa färgen på husen vid vattnet bleknade tecken på tsunamin som sjösatte ett av flottans nya skepp i förtid - dagen innan den officiella sjösättningen och flyttade det till andra sidan viken? En tsunami som lyfte flera tons skeppsmotorer och skuffade dem genom hela hus? Eller är husen bara gamla? Mina ögon är inte vana vid att tolka företeelser jag inte har någon erfarenhet av. En 4.5 skakade i närheten av Santiago förra veckan men jag kände den inte. "Tremblors" händer ännu oftare. Vi åt middag hos en lokal ingenjörsfamilj igår och plötsligt stannade pappan upp och pekade på mitt glas Pisco Sour, jag hann inte se ringarna som bildades på ytan och så var det redan över. 

Roligt och passligt skyndsamt!

Den här veckan är ett bra exempel på hur mycket som är på gång för mig ibland. Men det är också en jätterolig vecka. Jag har passligt med kontroll över allt och bra med energi. På veckoslutet hade vi gäster för första gången i vårt nya kök. Det var superlyckat och vi lagade mat tillsammans och det fanns plats för allt. Det är helt fantastiskt att ha ett ställe i huset där det ryms folk, där man ryms att leva. Renoveringen var stressig men helt värt det!! Och allt är så ljust och solen skiner och det är vår och körsbärsträden blommar. 

På måndagen och tisdagen jobbade jag dygnet runt med barnhemsbarn och gick på konstmuseum med dem och senare försökte hålla fast vid att man helst inte sticker iväg mitt i natten utan att säga åt nån. Inte ens fast man är lite full. Eller kanske till och med speciellt då.

Och så idag morse spenderade jag några timmar på lokala BB och försökte få en några dagar gammal bebi att rapa medan tonårsmamman tog lite paus. 

Resten av veckan är lika spännande. Stöd för tonårsmamma igen imorgon, sen egna privatklienter, sen en dokumentärfilmfestival med en film som handlar om oljeledningarna de vill dra över reservatområden. De jäklarna.

Fredagen helt ledig! Sen klienter igen men för community kliniken jag jobbar för på lördagsförmiddagarna. Och L-s och mamma bara så ni vet så jag har sen planerat in mycket ledig tid när ni är här så inget att oroa sig för!!

...och en liten renoveringsupdate

Före vi for tog jag ju en bild som jag skulle uppdatera om renoveringen - sätter en till när vidkommer hem då borde arbetsytan också vara på plats!

Det ser så stort ut jämför med tidigare!!

Haha vinklarna i före och efter foton är helt olika - proffsigt!!! Men det var bara så svårt att ta foton tidigare när det inte fanns nån plats :) !

Portland

Lite paus från renovering och allt nytt som är på gång - vi packade våra saker i bilen och körde söderut igår. Stannade första natten i North Bend, WA på Roaring River B&B. Idag tänkte vi hajka upp till Mount Si och sedan köra vidare till Portland som har en matfestival på gång. Så skönt med lite semester!

            Utsikt från vår dörr på B&B:n

           Utsikt inne i vårt rum på B&B:n

Morgonmål inhämtat av vår 80-åriga värd. Och R. säger att jag ska komma och äta istället för att blogga. :)

Renovering

Min mobila blogg app har lurat mig och inte postat mina postar! Först hittade jag den jag just postade som egentligen var från 11:e februari, och nu hittade jag den här ännu äldre från när renoveringen just hade börjat! Här får ni den nu!

Kanske.. 1:a februari?

..........

Den här veckan flyttade vi in i vardagsrummet! Det är jättespännande och ganska besvärligt att hålla koll på hela renoveringsprocessen, vad vi vill skapa och vad vi behöver beställa i vilken ordning. Förhoppningsvis kommer vi i slutändan att ha ett öppet kök och ett till badrum i nedre våningen nu när byggkillarna gjorde sig av med vårt helt ologiskt planerade "powder room" i mitten av köket. Skall försöka uppdatera emellanåt!

Finlands Historia

Om det är en sak som jag skulle vilja kunna mer om så är det.. ja.. Finland. Alla frågar, och jag har en hel del tankar och åsikter och så klart kunskaper också om hur Finland funkar och varför. Men aldrig tillräckligt. Nu är det inte heller bara för att kunna svara på chit chat-frågor när man träffar nya mänskor, utan också för att kunna föra fram mina - ofta annorlunda - erfarenheter och åsikter och förklara var de kommer ifrån. Det är svårt att förklara varför och hur Finland på så många sätt tar bättre hand om sina medborgare till exempel. För de gör de. Jag blir lite upprörd ibland när jag känner att debatten i Finland börjar kretsa kring liknande värderingar som här - när strukturella problem individualiseras och alla ses som sina egna lyckas smeder. Men det är svårt att argumentera när jag inte känner till Finland så bra, och inte heller de länder som jag vill jämföra Finland med. Jag kollade en amerikans dokumentär om PISA och Finlands skolsystem idag. Jag förvånades av hur  många gånger de orkade nämna de 15minuters rasterna tills jag frågade R. och fattade att det inte är vanligt att ha raster. Inte - vanligt - att - ha - raster. Stackars barn! Varje dag här blir jag mer och mer medveten om de privilegier jag haft under min uppväxt. Så idag börjar jag från början - Finlands historia, linjer, strukturer, vändpunkter av Henrik Meinander. 

Alldeles förskräcklig medicin gör mig frisk snabbt, eller va?

Ibland, argh, nä ibland undrar jag vad nån egentligen har tänkt när de mixat fram en medicin. Jag har flunssa och tittade inte så noga när jag köpte hostmedicin och tog av misstag en med körsbärssmak. Det är kanske det äckligaste jag nånsin smakat. Usch fy! Som tur har medicinen också något i sig som gör mig sömnig så snart behöver jag inte känna den förskräckliga smaken. Jag minns när jag var liten och mamma en gång försökte med "spoonful of sugar" tekniken för att få mig att ta hostmedicin. Lite så kändes det idag. Fast den här gången fick jag ändå ned det, det är väl sånt man lär sig göra som vuxen. Hoppas vakna utan flunssa imorgon så jag aldrig behöver röra jävelskapet mer!

Hipsters i chinatown

Jo, ibland kan man tro att man är någon annanstans. De olika kulturerna är så intensivt närvarande - i färger, texter, varor, omgivning och människor. Idag spenderar jag min exil i Chinatown, men inne i en liten hipsterbubbla. Det är lite overkligt - unsettling, liksom, segregerat på ett konstigt sätt, kontrasterna så stora på bara några meter. 

Här är gatan utanför:

Och här är jag och alla andra hipsters:

Exil del 1 Kafka's cafe

Hemma saknas väggar och ett lager av damm täcker det mesta. Vi slog av värmen i nedre våningen eftersom ytterdörrarna hela tiden är öppna så på morgonen gäller det att göra ett kvickt hopp från dörren till det varma sovrummet via trappan in i badrummet. Fast badrummet har i och för sig alltid varit kallt. Men det fixandet får vänta till nästa renovering!

Under tiden utforskar jag nya sidor av Vancouver och hittar små ställen där jag trivs med att spendera tid. Idag hittade jag Kafkas café i Mount Pleasant (en stadsdel som jag inte vet exakt var den börjar och slutar). Ännu förra året kände jag inte till mer än ett eller två mysiga caféer i Vancouver, nu känns det som om jag kan välja efter känsla. Men att vara i husexil är problematiskt för man bär omkring på en massa, eller jag har tusen saker i bilen, och har inte riktigt koll på vad. Men de goda nyheterna är att renoveringen har en bra chans att bli färdig antingen inom tidtabellen eller lite tidigare än väntat! Och sen får vi se om det var fiffigt att inte betala extra för att ha en färg- och inredningskonsult att gå igenom våra material och färgval!!

Tankar och kaffe

I Finland gick jag aldrig omkring med en kopp kaffe i handen. Nu har jag min keep cup med mig nästan vart jag än går. Och med nästan menar jag inte att jag ibland lämnar den hemma med flit utan att jag i min frustration ibland märker att jag inte har den. Vad gör jag då? Konflikten mellan att köpa en pappersmugg som går rakt i roskisen efteråt ifall jag inte hittar en recyclinglåda, eller att bli utan kaffe. När jag går.