Längs gatorna i Concepcion

Det är ett annat sätt att resa, att inte välja vart jag åker utan bara hamna nånstans. Concepcion, sex timmars bussresa från Santiago, men vi flög på en timme. Sex timmar från storstaden är långt borta. Jag har sett de tolv sevärdheterna som utpekades på det lilla turistkontoret. Jag har gått på små museer som vet att de behöver finnas men inte riktigt hur man gör. Jag har sett de tre dinosaurierna i forntidsparken. En tyrannosaurus, en pterodaktyl och en brontosaurus i plast. 

Njuter av att upptäcka Pablo Neruda genom hans memoarer:

"But others never made it to the hilltops, or down below, to the jobs. They put away their own infinite world, their fragment of the sea, each in his own box. And they watched over it with whatever they had, while oblivion closed in on them like a mist."

Han bodde i Santiago och vi besökte ett av hans hus, det han byggde åt sin älskarinna. 

Det är stora inkomstskillnader i Chile, och ganska dyrt - det finns många caféer, restauranger och butiker, men tydligt att de representerar en livsstil som väldigt få har råd till. 

Jag går längs gatorna i Concepcion och andas in ett samhälle jag vet nästan ingenting om, men oändligt mer än några veckor sedan. Hurdant liv har han som säljer nötter och choklad för några hundra pesos styck? Hur känns en jordbävning? Ser gatorna ut som de gör på grund av jordbävningarna eller för att ingen har tid eller resurser att lappa dem? Är den gråa färgen på husen vid vattnet bleknade tecken på tsunamin som sjösatte ett av flottans nya skepp i förtid - dagen innan den officiella sjösättningen och flyttade det till andra sidan viken? En tsunami som lyfte flera tons skeppsmotorer och skuffade dem genom hela hus? Eller är husen bara gamla? Mina ögon är inte vana vid att tolka företeelser jag inte har någon erfarenhet av. En 4.5 skakade i närheten av Santiago förra veckan men jag kände den inte. "Tremblors" händer ännu oftare. Vi åt middag hos en lokal ingenjörsfamilj igår och plötsligt stannade pappan upp och pekade på mitt glas Pisco Sour, jag hann inte se ringarna som bildades på ytan och så var det redan över.